1.Jokeln
Som en gammal isbelupen drake ligger Jökeln tung
Och vitgrönraggig nedför branten mellan tvenne toppar
Stjärten lindad runtom högsta
Spetsen, buken spänd och stinn
I fjällets kittel
Ryggen krönt av mittmoränens ås
Svart och knölig
Ner mot daln han sträcker långsmal nos med rynkigt
Skinn till läppar, vita tänder grina där imellan
Genom Jökelportens svarta hål rinner ur hans
Gap en lerig ström
Taggig kam på hjässan, mörka grumligt gröngrå ögon
Stelt han stirrar över dalen ner
Trycker nosen vädrar mot
Marken mellan tassarna vars mörka klor
Skymta fram ur våt smutsgrå ragg
Småväxt ättling av sin jättestamfar, istidsdraken
Fader Jökul själv
Han som sträckte stjärten upp
Mot polen ramarna mot blockberg och ural
Han som över fjäll och slätter vräkte sig
Krälande och vältrande
Han som fyllde hav och sjöar
Rev med klorna rispor i de hårda hällar
Gnagde klipporna och pressade
Bergen samman med sin tyngd
Han som skövlade och lade öde sagoskogar
Gröna paradis
Blåste med iskall andedräkt bort
Allt som levde, blommande och lyste
2.Rundans
Skugglika Skapnader dväler i sin själ
Til grymvulna nattens träl, och rundansen går
För sagen de bäro syn, sövda av trolldomsord
Sprungna från underjord, rundansen går
För Kung Och Fosterland
Musik ＆ Lyrik by Vintersorg, except the melody
Line in the middle, it's taken from 'The Hall Of
The Mountain King' by Edward Grieg
Själafränder, norden rungar
Vapenbröder vid Svea strand
Stridskamraters kamprop ljungar
För upphöjd kung och fosterland
Ett härnadståg svor ed
I tätt uppslutna led
Till den ädla hembygdsprakt
Till moder jords omdrömda trakt
Från korpgudsärans borg
Och norrskensrikets horg
Trofasthetens frejd
Göts i bröst för strid och fejd
Med obild eldsblick de betrakter
Hjältelandets offerbål
Den sammansvurna hären vakter
Vattebrynet med blodormsstål
Nu servissa lag
Til taktfast trummas-slag
Styr stolta Naglfar
På vikingsfärd de vreda drar
I djärva stormas fång
Fylld av tordönsång
Av forna gudar krönt
De, som ledstjernan utrönt
När fiende fallit, varhelst de än finnes
Konungen kallar mannarna till
När norden omnämnes, smärta minnes
Ty bloddränkta bredsvärd är vart sigill
Ett härnadståg svor ed
I tätt uppslutna led
Till den ädla hembygdsprakt
Till moder jords omdrömda trakt
Från korpgudsärans borg
Och norrskensrikets horg
Trofasthetens frejd
Göts i bröst för strid och fejd
3.För Kung och Fosterland
Själafränder, norden rungar
Vapenbröder vid Svea strand
Stridskamraters kamprop ljungar
För upphöjd kung och fosterland
Ett härnadståg svor ed
I tätt uppslutna led
Till den ädla hembygdsprakt
Till moder jords omdrömda trakt
Från korpgudsärans borg
Och norrskensrikets horg
Trofasthetens frejd
Göts i bröst för strid och fejd
Med obild eldsblick de betraktar
Hjältelandets offerbål
Den sammansvurna hären vaktar
Vattenbrynet med blodormsstål
Nu segervissa lag
Till taktfast trummas-slag
Styr stolta Naglfar
På vikingsfärd de vreda drar
I djärva stormas fång
Fylld av tordönsång
Av forna gudar krönt
De, som ledstjärnan utrönt
När fiende fallit, varhelst de än finnes
Konungen kallar mannarna till
När norden omnämnes, smärta minnes
Ty bloddränkta bredsvärd är vårt sigill
Ett härnadståg svor ed
I tätt uppslutna led
Till den ädla hembygdsprakt
Till moder jords omdrömda trakt
Från korpgudsärans borg
Och norrskensrikets horg
Trofasthetens frejd
Göts i bröst för strid och fejd
4.Vildmarkens Förtrollande Stämmor
Utmed brådkalla rännilars fors och fall
Yrvädrets svepduk i andaktsfull ton
Jökelsnöns smältflod silar liv ur iskristall
Med stormfylld ande i vårfärd mot mon
Med frihetstrånad och kämpande vid vittringsblock
Likt ärbar falk som skrämts på flykt
Solen förvandlar nu ytan till ett smyckat lock
Snart återstundar den prakt som var förryckt
Bäckarnas symfoni
Vildmarkens förtrollande stämmor
I naturens alla riken, svävar tonsvall spelmanslikt
Ett dämpat brus som stammar ur skymningstidens spel
En cykel tusenårig, en allmakt som ej ännu svikt
Där kärnsund furskog närs av myråns sel
Med frihetstrånad och kämpande vid vittringsblock
Likt ärbar falk som skrämts på flykt
Solen förvandlar nu ytan till ett smyckat lock
Snart återstundar den prakt som var förryckt
Den giljande forsen porlande fri
Hör! Vattenorgelns trollmelodi
Med frihetstrånad och kämpande vid vittringsblock
Likt ärbar falk som skrämts på flykt
Solen förvandlar nu ytan till ett smyckat lock
Snart återstundar den prakt som var förryckt
5.Till Fjälls
Trädgränsens lövsal i brandgul skiftning flammar
Hösten uppvaknar att gälda livets lån
Branternas sagosyn min törstiga själ nu ammar
Neröver ormlikt ringlar sig ån
Tungt jag uppför sträva blint i senskymningsblåsten
Vid bergväggar mäktiga som en väldig katedral
Nordstormens anderdräkt återföder frosten
Där klipporna bildar den mörka tempelsal
Till Fjälls, Till Fjälls där storm mig fammar
Till Fjälls, Till Fjälls vakad av ramnar
Mot himlabrynet avtecknas fjällets brödrahöjder
Snösmyckade toppar likt tinnar och torn
De ståtar upp mot skyn när drängsol lyser nöjder
I den stiglösa utmark ljuder fulländningens horn
Till Fjälls, Till Fjälls där storm mig fammar
Till Fjälls, Till Fjälls vakad av ramnar
In Mountains
The tree border's leaf arcade blazes in orange nuance
Autumn awakens to repay life's loan
The tale sight of the steeps now nurses my thirsty soul
The river curls serpent-like below
Heavily I strive blindly up in the late evening wind
By mighty mountain walls like a huge cathedral
Thhe nortern storm's breath rebirths the frost
Where the cliffs form the dark temple hall
In mountains, in mountains where storm embraces me
In mountains, in mountains watched by ravens
In mountains, in mountains, in mountains, in mountains
The mountains' brother heights stand out against the sky's edge
Snow adorned summits like pinnacles and towers
They state up towards the sky when moon shines content
In the pathless outland sounds the horn of perfection
In mountains, in mountains where storm embraces me
In mountains, in mountains watched by ravens
In mountains, in mountains, in mountains, in mountains
6.Urberget, Äldst av Troner
I tidsbegynnelsens rofyllda vagga
Det vördnansvärdiga obrutna fjäll
Av daggstänk sirad. Likt en brödraflagga
Dansade grenverk över mossvuxen häll
Sällhet strålade kring urbergets hjässa
Fjärmer ekade dess evighetspsalm
Välljudsvågor i den själfyllda mässa
Vandlade styrka ur ångest och kvalm
Du har fostrat dalgångens nordansöner
Du sände trollkraft till hjärtats vrå
I offerflammeans sken de skymningsböner
Kringrände marken d¨r ditt dömme stå
Trollkungens andedrag i ditt innre, tunga
Den skuggrika allmakt i segervand frid
Ditt skal är hans hans harnesk när åskskyar ljunga
Han suttit ditt högsäte i ändlös tid
Ett hörspel av hornblås nu varslar om faran
När kristlig beträda din hedna helgedom
En högtidlig kampsång från sångarkaran
Som bardas för bergets beskyddande gnom
Du skrudad står i den huldrika dimma
Med naken runhäll som konungastol
I milda gryningens morgenstrimma
Du, äldst av troner i fosterländsk nol
The Primordial Mountain, Oldest Of Thrones
In the peaceful cradle of the dawn of time
The reverent unbroken mountain
Decorated by dew sprinkles. Like a brother flag
Branchings danced over mossgrown rock
Bliss shone around the crown of the primordial mountain
In the distance its eternity psalm echoed
Waves of euphony in the soulfilled mass
Transformed fear and anguish into strength
You have fostered the valley's northern sons
You sent magic power to the heart's corner
In the light of the sacrificial flame the evening prayers
Surrounded the ground where your kingdom stands
The troll king's heavy breaths in your inner
The shadow-rich omnipotence in victory-accustomed peace
Your shell is his armour when thunderclouds flash
He has sat your throne in endless time
A hear-play of horn blows now forebodes about danger
When christian treads your heathen sanctuary
A solemn battlesong from the singers' crowd
Who fight for the mountain's protecting gnome
The primordial mountain, oldest of thrones
You stand dressed in the gentle mist
With naked rune-rock as throne
In the mild dawn's morning steak
You, oldest of thrones in native north
7.Hednad i Ulvermånens Tecken
När ulvermånen ånyo står
En töckenslöja flätas runt Odens präster
Ordkarg ritsång ohednad når
Från skogbrynets kanter av modstyrkta gäster
Mot stjärnprakt höjs nu mjödfyllda stop
Sermonimästaren akallar vargens tecken
Fadersögat skådar hedninskt dop
Gästabudet hålls vi den källfriska bäcken
Heathenized In The Sign Of The Wolf-Moon
When the wolfmoon stands again
A haze veil is twined around Odin's priests
Laconic rite song reaches unheathenized
From the forest edge's borders from courage strenghtened guests
Meadfilled stoups are now risen towards star glory
The ceremony master invokes the wolf's sign
The father's eye sees heathen baptism
The feast is held by the fresh rill
7. Jökeln
Som en gammal isbelupen drake ligger Jökeln tung
Och vitgrönraggig nedför branten mellan tvenne toppar
Stjärten lindad runtom högsta
Spetsen, buken spänd och stinn
I fjällets kittel, ryggen krönt av mittmoränens ås,
Svart och knöglig
Ner mot daln han sträcker långsmal nos med rynkigt
Skinn till läppar, vita tänder grina där imellan,
Genom Jökelportens svarta hål rinner ur hans
Gap en lerig ström
Taggig kam på hjässan, mörka grumligt gröngrå ögen -
Stelt han stirrar över dalen ner,
Trycker nosen vädrar mot
Marken mellan tassarna vars mörka klor
Skymta fram ur våt smutsgrå ragg
Småväxt ättling av sin jättestamfar, istidsdraken,
Fader Jökul själv - han som sträckte stjärten upp
Mot polen ramarna mot blockberg och ural,
Han som över fjäll och slätter vräkte sig,
Krälande och vältrande
Han som fyllde hav och sjöar,
Rev med klorna rispor i de hårda hällar
Gnagde klipporna och pressade
Bergen samman med sin tyngd
Ham som skövlade och lade öde sagoskogar,
Gröna paradis, blåste med iskall andedräkt bort
Allt som levde, blommande och lyste
The Glacier
The glacier lies heavily like an old ice covered dragon
and white-green shaggy down the precipice between two summits
The tail coiled around the highest peak
The belly stretched and full in the mountain's cauldron
The back crowned by the middle-moraine's ridge
Black and bumpy
Down towards the valley he stretches long narrow nose with
wrinkled skin as lips
White teeth grins there between
Through the glacier gate's black hole flows from his mouth
a muddy stream
Spiny ridge on the head, dark turbidly green-grey eyes -
Stiffly he stares over the valley bellow
Presses the nose, scents
towards the ground between the paws whose dark claws
Glimpses out from wet dirt-grey shag.
Small descendant of its giant progenitor, the ice age dragon,
father Jökul himself - he who stretched the tail up towards the
pole
The paws towards block mountain and ural,
He who trundled himself over mountains and plains,
Crawling and rolling
He who filled oceans and lakes,
tore with his claws rents in the hard rocks
Gnawed the cliffs and pressed
the mountains together with his weigh
He who ravaged and laid waste to tale forests,
Green paradises, with ice-cold breath blew away
Everything that lived, bloomed and shone
8.Isjungfrun
En skepnad som vintern kår
I nattens stjärnaurora
Frostens dotter som fimbulkronan bär
Den isblåa huldra tiga
Svept i slöjor vinterliga
En nysnöns ängel från vitklädd glaciär
Över skarbekrönta block i månskensglans
Med högvälvd barm i lyrisk och dyrkansvärd dans
Fjäten skrida fram mot frusen sjö
Dess kristalliska spegel giver bild åt fager mö
Med fridsäll röst hon signar
De som under isvind dignar
En fordom sång til värn, en själens sköld
I nordskogen silvrigt skimmer
I hängdrivor vi f¨rnimmer
Den hednasköna född ur Jökelköld
Likt tornerspel mellan frusna sfärer
Gryning ur natt sig tvingar
Stjärnevän, den nakna blekhet
Seglar på älvevingar
Hon åter träder gennom frostportalen
När månljus dör för stigen sol
Det gnistrande stoft hon strör
Leder stigen till hennes drottningsstol
Över skarbekrönta
The Ice Maiden
A shape elected by the winter
In the starry aurora of the night
The daughter of the frost who carries the crown of the bitter
winter3
The ice-blue huldra4 is silent
Shrouded in vintry veils
An angel of the new-snow from white-clad glacier
Over crust crowned blocks in moonshine lustre
With high-arched bosom in lyrical and adorable dance
The steps stride forward towards frozen lake
Its crystalline mirror gives reflection for fair maiden
With peacefull voice she blesses
They who succumb under ice-wind
A ancient song for protection, a shield of the soul
In the northern forest silvery shimmer
In hang-drifts we perceive
The heathen beauty born from glacial cold
Like tournament between frozen spheres
Dawn forces itself from night
Star-friend, the naked paleness
Sails on fairy wings
She treads through the frost gate again
When moonlight dies for risen sun
The sparkling dust she sprinkles
Leads the path to her throne
Over crust crowned blocks in moonshine lustre
With high-arched bosom in lyrical and adorable dance
The steps stride forward towards frozen lake
Its crystalline mirror gives reflection for fair maiden
A shape elected by the winter
In the starry aurora of the night
The daughter of the frost who carries the crown of the bitter
winter
The ice-blue huldra is silent
Shrouded in vintry veils
An angel of the new-snow from white-clad glacier
9.Asatider
'I friskan storm som kraft mig bringen
Om afton jag skådar huginsvingen
Ett sändebud som stärker anden
Vi samlas skall under fadershanden'
Runt hyllingsstenen hålls ett råd av
Belästa män, nu frändeskap födas
Med eldfängt sinne sitt blod de blandar
Kämparna förbrödras
I höstlig famn går färden fram
Med fackeltåg och fana
Kriarandans krafter har
Präglat deras levnadsbana
Hednahären leds av Vintersorg
I dagerns bleke över myrar och berg
De tappra hirdmän ifrån nordens borg
Med kämaglöden rotad djupt i sin märg
De asavigda sträva stint när åskvigg
Slå och tordön knalla
Från askgrå sky ett budskap
Hammarslagen nu befalla
Förtörningslusten ävlas uti barm
För nya strider
Mot dårskapsläran, ty i fimbultrackt
Skall råda asatider
Hednahären leds av Vintersorg
I dagerns bleke över myrar och berg
De tappra hirdmän ifrån nordens borg
Med kämaglöden rotad djupt i sin märg
Time Of The Aesir
'In strong storm which brings me power
In evening I watch the wing of Hugin
A messenger who strengthens the spirit
We shall gather under the hand of the father'
Around the stone of homage a council is held by
Learned men, now kinship is born
With fiery mind they mingle their blood
The warriors fraternizes
The journey goes forth in autumnal embrace
With torch procession and banner
The powers of the warrior spirit have
Shaped their lives' path
The heathen army is led by Vintersorg
In the daylight's calm over bogs and mountains
The brave warriors from the stronghold of the north
With the passion for battle rooted deeply in their marrow
The aesir devoted strives straightly when thunderbolt
Strikes and thunder cracks
From ash-grey sky a message
The hammer strikes now command
The rage-lust strives in chest
For new battles
Against the faith of folly, for in the land of the bitter winter
Shall the time of the aesir reign
The heathen army is led by Vintersorg
In the daylight's calm over bogs and mountains
The brave warriors from the stronghold of the north
With the passion for battle rooted deeply in their marrow
10.Fångad utav Nordens Själ
Nordstjärnan vandrar min dunkelblåa vy
Naturen slår på sin harpas strängar
Trollelden skär genom bergluft och sky
Upplyser talhed och spirande ängar
Fångad utav nordens själ, fångad utav nordens själ
Månskensslöjor gyller sagolika landskap
Fångad utav nordens själ, fångad utav nordens själ
En ögonfägnad som väcker minnet
En tjusarkraft som fjättrar sinnet
Morgondimma tågar med dagg i förbund
Smyger sakta fram under fäders granar
Den frommaste drömsyn vid sikttändarns lund
I jordens märg nu källorna manar
Fångad utav nordens själ, fångad utav nordens själ
Månskensslöjor gyller sagolika landskap
Fångad utav nordens själ, fångad utav nordens själ
Synvidden blidkade min sorgtyngda håg
När jag furstliga fjällvärlden såg
Captured By The Spirit Of The North
The North Star wanders my gloom-blue view
Nature hits on the strings of her harp
The magic fire cuts through mountain air and sky
Illuminates pine moor and sprouting meadows
Captured by the spirit of the north, captured by the spirit of
the north
Veils of moonshine gilds tale-like landscapes
Captured by the spirit of the north, captured by the spirit of
the north
A delight for the eye that wakes the memory
An enchanting power that fetters the mind
The morning mist marches in union with dew
Moves slowly forward under fathers' spruces
The most gentle dream sight at the grove of the end of sight
In the marrow of the earth the springs now call
Captured by the spirit of the north, captured by the spirit of
the north
Veils of moonshine gilds tale-like landscapes
Captured by the spirit of the north, captured by the spirit of
the north
The sight appeased my sorrowfilled mind
When I saw the princely mountain world
| 
